Foto från Bobbys egen hemsida www.lathletiquedhaiti.com

Bobby Duval lever

Tills för en timma sen visste vi ingenting om vår vän Bobby Duval.
Idag gjorde jag på måfå en sökning på Skype efter en bekant som tillsammans med Bobby besökte Skellefteå år 1992.

Döm om min förvåning och den känslostorm som kom över mig när en kvinnoröst svara:
- Is that you, Erland?
- Yes, are you... are you the same Jane that was here in Sweden back in 1992?
- Yes, she replied.

Hon kunde för oss meddela att Bobby lever och är just nu på väg tillbaka till Haiti efter ett besök utomlands i Florida.

Första gången jag mötte Bobby var i Haiti 1991 när vi (jag och Göran Lundin) bodde hemma hos han och hans familj under vår reportageresa.
Bl a kunde Bobby hjälpa oss fram till en intervju med Haitis dåvarande president Jean-Bertrand Aristide. Aristide som då framstog som ljuset i tunneln för landet Haiti.

Vänner och bekanta är "bara" ett telefonsamtal bort, avstånden krymper.
Men till Haiti är avståndet lååångt - nu när infrastrukturen ligger nere, samhället fungerar inte... Ordet katastrof har nu åter igen fått ett "ansikte". Haiti!

Folk har börjat vandra mot gränsen till Dominikanska Republiken - ett land som haitierna inte är välkommna till. Sen gammalt.


Ha dé /ErS

Tiger Woods, Florida, USA

Numera struntar jag inte i Tiger

Jo, nu får jag allt bita mig lite i tungan efter detta inlägg.

Via en blogg läser jag att Tiger Woods skänker pengar till ett mobilt sjukhus som ska skickas till jordbävningsoffren i Haiti.

Det är Yele Foundation som ordnar denna hjälp. Grundaren av organisationen är Wyclef Jean, en sångare och musiker född i Haiti som nått väldsrykte som artist.

Wyclefs storhet beskrivs som "Haitis svar på Bono eller på Bruce Springsteen" (i alla fall enl. en reporter från Fox News.)
Förlåt, jag begriper inte bättre - musik är inte nått av mina intressen.

Jag ser via Fox News att Wyclef är i Haiti för att hjälpa till med räddningsarbetet.
Själva har vi (min familj) sen tio år tillbaka ett fadderbarn på Haiti via Hoppets Stjärna.

Nu ser jag att dom största teleoperatörerna i Sverige slutar ta ut en avgift på biståndspengar via sms. Bra jobbat!

Ha dé /ErS

Palatset Sans-Souci 1999-03-01. Resterna av ett fantastiskt palats efter jordbävningen 1842.

Haiti - ett fantastikt land trots allt

Jag har varit i Haiti. Tre gånger. Alla gånger tillsammans med författaren och kollegan Göran Lundin. Efter tre reportageresor till Haiti vet jag; -det är nått visst med Haiti - antingen blir man rädd, förskräckt eller så blir man tagen.

För min del blev jag tagen! Liksom Göran.

Efter min senaste resa dit år 1999, har jag inte haft tillfälle att återvända. Denna (senaste) resa resulterade i ett tre sidor långt reportage i Dagens Nyheter.
Klippet finns här!
Bl a besökte vi palatset Sans-Souci i norra Haiti. Ett världskulturarv.
Palatset byggdes upp av den självutnämnde kungen Henri Christophe (Henri l), som också var en av ledarna för det haitiska slavupproret 1804.
Tyvärr raserades detta ståtliga palatsen i den förra jordbävningen som ägde rum år 1842.
Det byggdes aldrig upp igen - vilket säger en del om landets dåvarande resurser.

Jordbävning

Dagens jordbävning raserade stora delar av huvudstaden Port-au-Prince, det pratas om 50% av byggnaderna. Resurser att bygga upp staden igen finns lika lite nu som förr.
Den haitiska historien kantas av våld, ond bråd död, despoter, diktaturer, naturkatastrofer... Det haitiska folket verkar för alltid ha alla odds emot sig.

Jag är med i stödföreningen Olof Palmes skola i Haiti där vi med pengar stödjer och betalar löner till skolpersonalen.
Skolan är - vad vi just nu tror - utom fara då den ligger ca 80 km norr om huvudstaden och utanför jordbävningsområdet. Vad som hänt personalen är ovisst - bl a skolans rektor bor i Port-au-Prince.

Skänka en slant?
Ge ett stöd till Olof Palmes skola i Haiti - klicka på länken till stödföreningens egen hemsida.
Pengarna går oavkortat till stöd för skolan i Haiti.

Eller ge ett bidrag via Rädda Barnen, Hoppets Stjärna,
eller sms:a LIV till 72 990 (50 kr) (Läkare utan gränser) eller "akut" till 72900 (Röda Korset).


Ha dé /ErS

Kusmark 1999-12-31. Millenniumfest i Folkets Hus i Kusmark, Västerbotten

Mitt yrkeslivs andra digitala exponering

I november 1999 lanserade Nikon sin första digitala kamera för proffsbruk. Nikon D1.
En som jag ville ha. Förståss! Råd? Nää, alltså hyrde jag en D1a under millenniumskiftet 1999/2000.

Samtidigt hölls väldsmästerskapen i ishockey för juniorer i Skellefteå.
Jag jobbade under JVM med att bevaka och skicka bilder till bla dagstidningar, en bildbyrå i Tyskland och en liten landsortstidning i Kanada.

Hyrkameran kom lagom till Kusmarks millenniumfest på Folkets Hus. Naturligtvis tog jag med kameran. Ja, jag skulle ju även skicka en bild till Aftonbladet från millenniumfesten.
Bilden ovan är mitt livs andra digitala exponering och början på ett tekniksprång som saknar motstycke i fotografins historia.

Nu till bilden: grabben i knät på pappa Per-Olof Lindholm heter Pär. Han spelade och spelar ishockey, nu med Skellefteå AIK.
Idag - just nu i skrivandes stund - är han på ett träningsläger i Rimbo med Tre Kronors U19-lag. Alltså, landslaget snäppet under dom som i nästa vecka åker till Juniorhockey VM i Kanada. Häpp!

Vad kan inte hända på 10 år. Detta är stort!
Ha dé /ErS

Finnforsfallet 2005-06-19. Finnfors kraftstation under Fallets Dag.

En epok gick i graven.

Efter drygt 18 år i företagets tjänst gick den sista "filmkameran" (Nikon F5) år 2005 i pension. F5an ersattes av en från den nya digitala generationen.

Bilden ovan publicerades första gången i Kraftmagasinet, Skellefteå Krafts kundtidning. Som jag var med och drog igång.

Den (bilden ovan) är från den absolut sista filmrulle som jag exponerat och framkallat. F5an står nu på hyllan och samlar damm. I kylskåpet finns ännu kvar en färgfilm och en svart-vit Tri-X-rulle. Nostalgi!

Till att börja med, fr o m år 2000 jobbade jag parallellt med både en vanlig kamera och den digitala. Allt för att lära mig den digitala processen och skapa rutiner på bl a arkiveringen av alla digitala bildfiler. Det tenderar att bli fler exponeringar nu med den nya tekniken. Idag är det bara den digitala tekniken som gäller.

Konsumenternas kameror är nu också av hög kvalité. Faktiskt bättre än min första digitala kamera och betydligt billigare.
Läsarbilder förr i tiden som inte gick att använda pga teknisk dålig kalité är idag användbara på ett helt annat sätt - det finns skärpa i bilderna. Kamerateknikens förtjänst.

Men med kompositionen är det fortfarande lite si och så. Till fromma för mig!
Vad som inte ändras. En bra bild är en bra bild! Oavsett kamera!

Ha dé /ErS