Port-au-Prince 1991. En central gata mitt i huvudstaden.

Mitt första möte med fattigdom

På min första reportageresa till Haiti mötte jag denna syn - lite svårt att ta till sig.
Vid ett annat tillfälle känner jag en liten hand som försiktigt greppar mitt lillfinger.
Jag tittar ner i ett par stora bedjande pojkögon kanske tre - fyra år gammal.
Försiktigt lösgjorde jag mig från den lilla handen, och med en tår i ögat och en känsla av otillräcklighet gick jag vidare.
Jag hade redan börjat hjälpa några andra...

Två svåra ögonblick - speciellt med vetskapen att därhemma finns min tre barn i goda händer och en trygg miljö.

Idag efter jordbävningen har räddningsarbetare fått göra än svårare bedömningar.
Med dåliga sjukvårdsresurser har många svårt skadade haitier lämnats att dö.

Hur många är det som efter 14 dar fortfarande lever under rasmassorna?
Levande begravda har skickat SMS till anhöriga...

Fattigdom och vanstyre har präglat Haiti i decennier.

Ha dé /ErS